alvedongenerationen

Det är inte lätt att vara 80-talist i dessa dagar. Varje dag läser man om hur den curlade alvedongenerationen möter verkligheten och hamnar i kris, här till exempel. Bortskämda och naiva medelklassungdomar som tar plats på psykakuten från de som behöver riktig hjälp. Och läkaren som konstaterar att livet inte är en räkmacka och att det bara är att vänja sig vid ett evigt hav av piss.
Det är visserligen inget nytt att den etablerade generationen klankar ner på naiviteten hos dagens ungdom. Traditionellt har ungdomarna dock stått för ett hot mot ordningen. Nu står vi här som ett gäng offer och det provocerar mer än något annat. Trots att 80-talister knappast söker mer hjälp än andra.
Jag undrar dessutom varför det inte någon gång kan vara positivt att en generation vågar känna efter och kräva mer än sina förbittrade föräldrar med ojämställda förhållanden och lån högre än kronor på pensionskontot. Särskilt i dessa tider när "unna sig" är tidningarnas favoritteman. Psykiatrin kan inte lösa allt, men vissa har större behov av skyddsnät än andra.

Problemet är heller inte att 80-talisterna är bortskämda skitungar. Det handlar snarare om ett glapp mellan skolans utopi och verklighetens praktik. Upplärda i en skola där allt handlar om den personliga utvecklingen, lärande för livet, den odefinierat goda självkänslan och vikten av att kunna arbeta i grupp. Utslängda i en verklighet där identiteten inte räknas, där känslor ska döljas och där arbetsgivare helst vill att man ska kunna fakturera om man vill ha ut några pengar. Med stresstålighet som enda dygd och där den egna utvecklingen handlar om att följa givna ramar i form av ett halvårs utlandsstudier här och där innan Talangen som alltid funnits där bakom betygen för en vidare. Bostadssituationen ska vi inte ens tala om. Och givetvis, den postmoderna brisen som hela tiden susar i öronen, om det roliga inte händer NU NU NU kanske det aldrig händer för när som helst går jorden under, eller så dör alla omkring en i ett vansinnesdåd. Inte konstigt att man går runt som en metavarelse och bevittnar sig själv från ovan. Våra föräldrar hade det inte heller så lätt, men samhället såg annorlunda ut på den tiden.